Under den nuvarande coronakrisen – då flygresorna minskat, tillverkningsindustrier stängt igen och djurlivet återvänt till olika stadsmiljöer – har ett nytt meme sett dagens ljus: att det vi ser som för ett virus i själva verken utgör botemedlet mot ”det verkliga viruset”: mänskligheten och (oavsett om det uttrycks implicit eller explicit) den nuvarande kapitalistiska ordning som driver oss att exploatera naturen till bristningens gräns för att säkra fortsatt tillväxt. Även om memet vid det här laget antagligen förlöjligats fler gånger än det använts genuint, så är jämförelsen mellan virus och kapital intressant av flera olika anledningar.

Rasmus Fleischer har skrivit några intressanta pandemi-relaterade blogginlägg under våren. I ett inlägg sammanfattar han hur nya insikter inom virologi och immunologi på senare år kommit att utmana den populärvetenskapliga bilden av virus som ”yttre inkräktare i kamp mot kroppens immunsystem”.

En sådan modell, menar antropologen A. David Napier, fungerar i viss mån när det gäller bakterier och parasiter. I båda kategorierna rör det sig om levande organismer som går till angrepp mot kroppen och dess celler. Den stora skillnaden ligger i att virus, till skillnad från de två andra kategorierna, inte kan betraktas som levande organismer med egen agens.

Vi kan egentligen alltså inte säga att virus ”attackerar” oss, eller ens att virus ”tar över”, ”styr” eller ”hackar” våra celler. Den sortens begrepp framställer virusinfektionen som en konsekvens av virusets handlande, dess medvetna angrepp mot kroppen. Enligt Napier bör virus i stället betraktas som en form av kod, som kan aktiveras först i kontakt en mottaglig cell. Fram till kontakten med en sådan cell är viruset passivt: det är människokroppens egna celler som ”väljer” att ta in koden och utföra dess kommandon, och på så vis ”ger viruset liv”.

Det är lätt att se beröringspunkterna med en annan form av icke-levande entitet som påverkar våra liv dagligen: kapitalet.

Precis som virus saknar kapital eget medvetande, vilja och mål, såväl som förmåga att röra sig eller reproducera sig på egen hand. När kapitalets ”kod” infogas i det mänskliga sociala medvetandet tycks det dock plötsligt som att kapitalet får en makt i sig självt, som ytterst måste ses som isolerad från enskilda individer eller till och med samhällsklasser. Oavsett om du befinner dig på samhällets topp eller dess botten kommer kapitalets logik att styra ditt handlande. Och precis som för viruset är det en logik vars slutpunkt aldrig är långsiktig överlevnad, utan enbart accelererande reproduktion.