Här är första rundan av svar på de frågor ni, kära läsare, skickat in via Det enda alternativets frågelåda. Fortsätt skicka in frågor om det är något ni tycker vore intressant. Vi svarar (ganska) gärna på (typ) det mesta!

Vad är det här för sida, vem driver den och vad är syftet?

G. Rundbult: Det här är en bloggportal, en sajt för livsstilsrelaterade funderingar. Ett löst sammansatt gäng.

S. Ryback: Vi är tio kända svenska bloggare som skriver under pseudonym.

G. Rundbult: Influencers.

F: Tio före detta Paradise Hotel-deltagare.

S. Ryback: Som vill starta en svensk Teen Vogue.

F: Vilka är våra finansiärer?

S. Ryback: Lush och Arla. Vi får pengar för att motverka Oatly. S. Hetlands inlägg om att bli en ko är Arla-spons.

J. S. Laibach: Kan man inte skriva att vi är människor aktiva i den radikala vänstern som har startat en blogg för att diskutera, provtänka, skämta, lägga upp lite vad vi känner för?

F: Oj, wow…

Moertin: Hälften är Säpo, andra hälften Allt åt Alla.

F: Det här är AåA Stockholms gruppchatt och avknoppade mediaprojekt.

J. S. Laibach: Oj, konstigt att alla är med i samma organisation…

G. Rundbult: Kan vi svara utan att säga vänster?

J. S. Laibach: Asså, jag fattar invändningarna mot ”vänstern” men vad ska man säga annars?

F: Ja vne ljuga??? Vore sjukt…

L. Olsje Wik: Vi är som alla de där ”vi är inte vänster”-vänstermänniskorna men utan att säga ”vi är inte vänster.” Det viktiga är inte vilka vi är utan varför. Nästa fråga, tack. (Får man hälsa? Jag vill tacka @jack).

Har ni något möte eller sånt man kan gå på? Typ bli medlem eller nåt?

Redaktionen: Även om vi uppskattar frågan undrar vi även lite över vad med det här galenskapsprojektet som ger intryck av att vara samordnat eller organiserat med möten eller medlemskap.

Tänk bara det mötet: ”Den här månaden vill vi ha två texter om att förstöra elsparkcyklar, två om religion och varulogik, en om Estonia, en om saltsten, en intervju med en psykolog från Twitter… Nån som kan ta någon av dessa?”

Nej men seriöst, vi har varken medlemskap eller officiella möten. Vi samordnar det som behövs när och där vi ändå är i kontakt med varandra. Resten sker på eget initiativ och allt eftersom bland de som vill.

Vad bör göras?

Moertin: När jag tänker på vad som bör göras har jag svårt att tänka på något annat än vad jag själv kan (eller bör) göra. Jag kan inte kontrollera något annat och tror ändå inte att det finns någon som har det riktiga riktiga svaret på den frågan (även om många såklart har kloka idéer).

Tänker nog skriva en hel text om det här men som ett kort svar tror jag att man bör hitta sammanhang i sin direkta närhet där man kan träffa andra och göra politik (med betoning på att träffa andra). Att se till att vara med och delta i en organisation eller grupp på ett sätt som fungerar bra i ens eget liv kan vara en bra start, att börja hitta på grejer som andra kan delta i kan vara nästa steg. 

Jag tror i alla fall att det är en enklare (och viktigare) fråga att tänka på; vad man själv kan och bör göra. När man har människor runt sig som man kan agera tillsammans med kan man fråga: Vad bör vi göra? Sedan kan man ta det därifrån…

F: Tycker fler borde starta en blogg med folk de känner (eller inte känner).

L. Olsje Wik: Mycket. Mer än vi klarar. Om man tänker helt pragmatiskt och rationellt (fakta och logik) är det förmodligen mer än ‘vi’, våra styrkor eller ‘proletariatet’ rimligen kommer att klara av innan det är För Sent. Men låt inte det hindra dig. Skaffa dig ett program, agera inte bara på måfå. Ja, det är en hög ribba att sätta men uppgifterna är också enorma. Få kommer orka. Handskas med det, antar jag…

Naturligtvis kommer det inte att finnas någon som har ett fullödigt och 100% korrekt svar, men om man är allvarlig med sin organisering bör man ändå leta efter det som är mest korrekt och mest riktigt. Uppenbarligen finns det ju någon som har mer rätt än någon annan. Jante eller blygsamhet har ingen plats här. Det viktiga är att hitta det sammanhang som är närmast att vara det riktiga riktiga. Vad man gör är viktigare än att man gör något.

Varför hatar ni Voi och Yepstr? Det är ju bra grejer där folk kan styra sin arbetstid själv.

Moertin: Grejen är väl att de som jobbar i gigekonomin inte alls kan styra sin arbetstid. De måste vara redo att jobba närhelst arbete finns tillgängligt och ovanpå det jobba en massa timmar för att kunna skrapa ihop en lön som går att leva på.

S. Ryback: Vad Moertin sa. Även: gatorna och trottoarerna är allas utrymme och ska inte fyllas med en massa leksaker för folk som har råd att betala 30 spänn för att slippa gå 500 meter (lol). Dessutom måste sparkcyklarna bytas ut efter nån månad, så att de skulle vara ”bra för miljön” är vad man brukar kalla en Stor Fet Lögn. Ta en promenad i stället.

F: Många har ju bilden av att folk som jobbar för appar typ är som ‘egenanställda’ som kan styra över sitt schema and so on. Men det har större likheter med sms-vikarier och andra som behöver sitta och jaga enskilda pass för att få ihop tillräckligt med timmar för att klara sig varje månad. Det blir inte mycket frihet om du inte har den grundläggande tryggheten att veta om att du ens får några uppdrag eftersom konkurrensen är så hård – vilket många gigarbetare själva vittnar om att den är. Istället ska du tävla med alla andra genom att bjuda lägre i lön eller ha högre betyg från kunder. Det är ett race to the bottom för de som jobbar. som dessutom konkurrerar ut motsvarande arbeten som har schysstare arbetsvillkor – målare, sophämtare, montörer, bud, olika typer av servicepersonal etc. Köp inte påståendet om att gigekonomi ger större flexibilitet för den som jobbar – flexibiliteten går bara åt ena hållet. För företagen är det ju väldigt bekvämt att kunna slimma sin arbetsstyrka och bara ha exakt så många som jobbar som det krävs för stunden. Resten får sitta på standby, självklart obetalt.

J. S. Laibach: Sparkcyklar är för clown barn. Elsparkcyklar är för lata clown barn. 

G. Rundbult: Ett förbud mot sparkcykel skulle kanske bara rädda en enda person från att dö som en tönt och då skulle det vara värt det. Tänk på det.

L. Olsje Wik: Egentligen har jag inget emot tekniken elsparkcykel i sig. Jag skulle välkomna Voi om de (a) inte hade som affärsidé att använda offentliga utrymmen som parkeringsplatser, (b) hade kollektivavtal och anställda och (c) inte använde miljöfarlig teknik (kinesiska batterier, osv.) som slits ut efter bara någon månad (plus (d) stod under arbetarkontroll).

Men eftersom Voi utan a, b och c (samt d) inte skulle vara Voi blir det enklare att helt enkelt gå direkt till (e) trasha en Voi, utan att passera gå.

Jag är en tjej (25) som har en lite äldre pojkvän (32). Jag och min kille har varit ett par rätt länge och tidigare har jag alltid uppfattat jag honom som mogen och psykiskt fullvuxen [psykiskt stor, red. anm.]. Under de senaste åren har min pojkvän dock snöat in mer och mer på dataspel. Det började ganska oskyldigt, men nu tillbringar han hela nätterna framför datorn. Han har dessutom en egen Discord-kanal tillsammans med en massa 15-åringar, där han sitter och postar ”memes” hela dagarna. Jag är helt enkelt rädd att min kille ”gått i barndom,” och vet inte vad jag ska säga till honom. Som sagt, vet inte om det passar in helt här, men ifall ni har något tips vore jag jättetacksam.

S. Ryback: Hej och tack för din fråga! En sak du kan testa att säga till din kille är: ”sluta spela data”.

F: Låter som han kanske är pedofil? Det är inte normalt att hänga med 15-åringar om man är 32. Du måste dumpa honom isåfall.

J. S. Laibach: Ignorera ovanstående svar. Att spela data är inte något negativt utan tvärtom en stimulerande övning för intellektet. Alla timmar din pojkvän spenderar med ”gaming” är muskelträning för hjärnan. Ju mer han gamear desto större blir den. Till slut blir den så stor att den inte får plats i huvudet utan måste ta sig vidare i resten av kroppen. Om personen i fråga dessutom är liten kan det se ut som att han har spenderat många timmar i gymmet. Vilket han i någon mening har men isåfall ”hjärngymmet.”

L. Olsje Wik: DTMFA, alternativt sätt barnlås på wifit.