Är det något högern är livrädda för så är det att horder av fattiga skall känna sig fria. Frihet skall vara något materiellt. En exklusiv nyckel till den hårda barriär som måste skära genom verklighetens släta rum och skapa zoner för frihet.

Först måste man arbeta sig till ekonomiskt eller moraliskt kapital och sen får man kanske röra sig lite begränsat men aldrig mer än vad man tjänat in! Frihet utan arbetsmoral måste nog ses som en av de värsta synderna. Tänk en samtid med verkligt fri rörlighet?

Äckliga pundare på torget när man skall köpa sockerfri Gelato.
Ungdomar som spottar, skriker och juckar mot varandra utanför gymmet.
Kanske någon som parkerat sin fula bil utanför uppfarten i villaförorten?

Att en sådan verklighet skulle finnas bortom skygglapparna är hemskt, vidrigt och nästan otänkbart.

För att förstå skräcken för plankare måste man gräva lite i deras torftiga liv och förstå åtrån för det mätbara. Medborgaren idag älskar att betala för att förflytta sig. Och när man rör sig skall något kalkyleras, mätas och siffrorna gärna säljas vidare till stora datorer som masserar dem ytterligare. Det måste finnas en rationell aspekt av livet!

Om verkligheten inte mäts finns den inte.

Arbetets värde skall mätas i pengar. Motion med stegräknare. Mat skall vägas, loggas och framförallt avstås – gärna med en erotiskt laddad avståndsritual. Gemensamma måltider och upplevelser skall fotograferas. Allt som levs skall mäta, vägas och dokumenteras.

När plankaren, snattaren eller flanören gör något omätbart stör de och smutsar ner för det mätbara samhället. Varför skall en vidrig fattig åka kollektivtrafik? Sätt dem i fängelse så vi vet var vi har dem! Övervaka dem med kameror så vi känner oss tryggare.

Piska in moral i dessa omätbaras sinnen så de sällar sig till leden av elsparkhyrare som oroar sig över hur många kcal av deras ekologiska lunchhamburgare som hotar lägga sig runt organen och förbereder kroppen för eventuell svält. Svälten vi inte heller får tala om eller tro kan hända igen. Svälten som rationaliserats bort ur sinnet.

När politiker gnäller om att plankare skall sättas i fängelse så skiner dess moraliska kompass igenom. Politikens moderna kompass. En kompass som visar vägen mot ett samhälle  styrt av datainsamling och algoritmer som avgör allt verkligt. Och vi andra skall disciplineras efter denna nya ism…

En ism som drivs av drömmar om de evigt mätbara rikedomarna.